När jag mötte Bowen

Jag är en 43-årig kvinna som vill berätta om mitt möte med Bowen. För ca 20 år sedan var jag med om en trafikolycka. Då jag fick en skada i nacken, en whiplashskada. 8 veckor gick jag med stel krage, sedan var det enligt läkarna, läkt och klart. Blev ordinerad sjukgymnastik et tag, men sedan var det bara att fortsätta som innan. Det gick väl bra i början, men allt eftersom åren gick märkte jag att jag fick problem med ryggen, nacken, axlar och armar. Hade ofta huvudvärk och svårt att sova för värken. Det blev nya läkarbesök, röntgen, sjukgymnaster, akupunktur, mera läkarbesök, värktabletter och sjukskrivningar och många tårar. För två år sedan hade jag min första långa sjukskrivning. Höger arm värkte så jag kunde inte använda den. Jag hade dessutom ständig värk i nacke och axeln. Nu kontaktade jag en kiropraktor och fick samtidigt akupunktur och åt inflammationshämmande värktabletter. Till slut blev det något bättre. Jag började jobba igen. Så småningom gick jag upp till heltid.

I slutet av juni-04 small det till igen, denna gång i vänster arm. Det började så smått och jag tänkte att det fixar sig nog. Men när det drog ihop sig till semester kände jag att det här kommer inte att gå. Kontaktade kiropraktorn igen och fick en behandling före semestern. När augusti kom fick jag en ny tid plus att jag gick och fick laserbehandling. Sammanlagt var jag nog hos kiropraktorn 10 gånger. Nu var jag helt sjukskriven. Inget fungerade, allt sjönk ner i skorna. Ständig värk och svårt att sova bidrar till att man inte alltid är på gott humör och DET går ut över familjen, som ofta får ta smällar fast det inte är meningen. Mera akupunktur, läkarbesök och en kortisonspruta. Den sprutan var nog det värsta jag varit med om, efteråt trodde jag att jag aldrig skulle bli bra mer. Jag hade så ont att jag inte visste vad jag skulle göra… fick då höra talas om några som provat på något som hette Bowenterapi och de hade blivit hjälpta av detta.

Jag tog kontakt med dem och de tyckte absolut att jag skulle prova. Men när jag läst om Bowenterapi och pratat med Ulla, så tänkte jag, ”har provat så mycket annat så varför inte detta”? Jag pratade med företagsläkaren och läkaren på vårdcentralen och de gav klartecken och så…… mötte jag Bowen. Jag hade ju egentligen ingen aning om hur detta fungerade, så första besöket var jag väldigt nyfiken på vad som skulle hända.

Det började med att jag fick berätta för Ulla om min situation och hur jag mådde. Sedan berättade hon om Bowenterapi och om hur den inte bara behandlar just den fläck där Du har ont, utan även övriga kroppen, allt hänger liksom ihop.

Bowenterapi jämförs med att spela på gitarrsträngar, likadant spelar man på musklerna i kroppen.

Det svåraste är att berätta vad Ulla gör under behandlingen.” Vad gör hon då?” Den frågan har jag fått många gånger och så ska man då försöka beskriva

Jo, hon spelar på musklerna i hela kroppen, från topp till tå.
Va då spelar?
Jo, hon liksom klämmer och tar tag i musklerna och sedan smätter hon till dem.. låter konstigt eller hur?

Jag ska ju villigt erkänna att första gången tänkte jag, ”vad är det här för något". Ska det kunna hjälpa”. Under hela behandlingen berättade Ulla vad de olika greppen är bra för. Nu tar jag knäna, det påverkar magen”, detta är bra för njurarna………….osv Efter en stund började min mage att kurra och låta som den inte fått mat på flera dagar. Då säger Ulla ”jaha det är precis som det ska vara, då reagerar Du på behandlingen”. Hon behandlar bihålorna för ”de kan ställa till med en massa problem i hela kroppen”. När hon ”smätter” en muskel uppe i nacken känns det hela vägen genom kroppen och ner i foten. Tänk Dig att Du smätter iväg en kula i ett flipperspel eller som jag sa till Ulla, man blåser till i ett sugrör. På vissa ställen gör det ordentligt ont under behandlingen, men på det stora hela är det ”gottont”. På eftermiddagen efter första behandlingen är jag jättetrött och känner mig helt slut. Nästa dag kan jag knappt röra mig. Jag har ont i nästan hela kroppen, för att inte tala om hur det värker i min arm. Dag två, mina bihålor håller på att flyta bort. Jag måste ha haft totalstopp i dem! Dag tre, värken släpper något. När jag kommer tillbaka till Ulla veckan därpå har det blivit något bättre, men jag har svårt att röra mig och har fortfarande ont.

Berättar för Ulla att jag nu är tveksam till att fortsätta eftersom jag tidigare haft tillräckligt mycket ont. Hon säger att det är ett bra tecken att jag reagerar så starkt, för då har det satt igång processen i kroppen. Jag går en andra gång, en tredje gång, en fjärde gång. Nu börjar det hända saker. Jag kan lyfta armen lite mer och värken har minskat. Jag kan sova på nätterna och fast jag ofta blir ordentligt trött efter behandlingarna känner jag mig pigg. Trött men pigg!!! Mitt humör är bättre och för varje gång kan jag stoltsera med att lyfta armen något högre och skrika lite mindre när hon klämmer på de ömmaste punkterna.

Vid ett av besöken kommer jag dit med blixtrande huvudvärk och då börjar Ulla behandla mina fötter och därefter mitt huvud. Sedan får jag ligga och ”vila” några minuter och efter en stund känner jag hur huvudvärken sakta försvinner för att till slut vara borta.

Vid åttonde besöket kan jag sträcka armen rakt upp!!

Kände så på nytt en låsning bak i ryggen, en välbekant smärta, inte nu igen! Ett revbensfäste enligt kiropraktorn. En ny tid hos honom och han knäckte loss det. Därefter fick Ulla behandla musklerna.

Sista gångerna har hon kombinerat bowenterapi med Varma Lavastenar och massage. Har Ni provar massage med varma lavastenar?????? Om inte, Ni måste prova. Man blir varm in i kroppen av stenarna. Det värmer riktigt in i musklerna och i samband med massage är det jätteskönt. Man svävar som på moln efter behandlingen. Kroppen blir helt avslappnad. Har fått elva behandlingar och går nu på behandling varannan vecka.

Ser fram emot varje behandling, ”det är Min egen stund”. Jag är mycket bättre, känner mig levande igen och orkar mycket mer. Tänk att man kan bli glad av att klara av att hänga upp tvätten eller kunna plocka ur diskmaskinen. Visst har jag bättre och sämre dagar, men nu ser jag en ljusning i ett elände som var innan ”JAG MÖTTE BOWEN”!